Historien

Detta är en historia om människor som ägde en tillhörighet. De hade av omständigheter som de själva bara delvis kunde råda över, kommit att tillhöra en stadsbefolkning, en sammanhållen släkt och en yrkesgrupp. Dessa nätverk gav dem trygghet och möjlighet till överlevnad, försörjning och till och med en social och yrkesmässig karriär.

Grundtemat i denna berättelse är alltså tillhörighet, hur den växte fram, hur den såg ut och hur den kom till nytta. Men också hur tillhörigheten senare ledde till en konkurs och ännu senare splittring av förut starka familjeband.

Historien börjar kring inledningen av 1700-talet. En bonde från byn Oppala, en mil norr om Gävle, i Hille socken, flyttade till Gävle. Där antogs han som borgare, fick burskap, och medlemskap i dess fiskarskrå. Hans namn var Pehr Nilsson och eftersom han kom från Hille socken kunde han ta sig namnet Hillman. Genom att flytta till staden och få burskap, hade han lagt grunden till den tillhörighet som följande generationer kunde bygga vidare på. I nästa generation blev de två sönerna, liksom sin far, också fiskare och borgare i Gävle.

I de närmaste generationerna därefter fortsatte flera ättlingar till Pehr Nilsson Hillman som fiskare, men en av dem lämnade fiskarskrået för sjöfart. Olof Hillman är den förste i släkten som blir Coopverdie Captain, d.v.s. kapten på handelsfartyg. Senare blir han också skeppsbyggare och delägare i flera fartyg. Nu befinner vi oss på 1700-talets andra hälft. Denne Olof Hillman får en son, som övertar faderns yrke som skeppare, redare och handelsman. Han får också namnet Olof Hillman.

I nästa släktled föds Adolf Ferdinand, som i sin tur övertar sin fars rederi och handelsrörelse. Han gick dock aldrig till sjöss, utan höll sig på land och drev handel som redare, importör och exportör. Adolf Ferdinand flyttade sedermera till Söderhamn och byggde upp Mariehills sågverk. Adolf var hans äldsta son, den förste bland dessa Hillman som läste vid universitet och han lämnar 1898 familjeföretaget. Adolf är farfar till Olle Hillman, som gjort denna hemsida och som skrivit boken om Adolfs anfäder och anmödrar i Gävle och Söderhamn.

Sammanfattningsvis så består alltså anfäderna i denna berättelse först av två generationer fiskare, sedan två generationer sjöfarare. I generationen därefter finns Adolf Ferdinand, som grosshandlare och senare industrialist. Så långt verkar generationerna, på ett för tiden naturligt sätt, bygga vidare på vad tidigare anfäder skapat. Adolf Hillman, den siste länken i den släktkedja som kommer att beskrivas, lossade så småningom helt banden med familjetradition och familjetillhörighet och kom att ägna sig åt språk, litteratur och musik. Då hade samhället förändrats och utvecklats, så att tillhörigheten, särskilt till en släkt, inte längre hade samma betydelse som för tidigare generationer.

Dessa personer, deras familjer och släkter blir nyckeln till en värld där släkthistorien möter lokalhistorien under en period från 1700-talets början till 1800-talets slut. De speglar förändringarna över tiden av en stad, Gävle, och dess näringar, fram till mitten av 1800-talet. De ger en inblick i det avancerade och storskaliga fjärrfiske som Gävlefiskarna stod för under 1700-talet, hur sjöfarten, skeppsbyggeriet och rederinäringen i Gävle formades och utvecklades under andra hälften av 1700-talet och de första decennierna av 1800-talet. Slutligen får man en bild av livet i Söderhamn med dess sågverksindustrier, dess uppbyggnad under 1850-talet fram till sekelskiftet mot 1900-talet. Det är alltså inte bara en person- och släkthistoria som skildras, även om dessa ättlingar med namnet Hillman får utgöra denna krönikas röda tråd.

För de tidigaste generationerna Hillman, fiskarborgarna, finns en hel del källor, som beskriver det samhälle man levde i och den näring man ägnade sig åt. Det har också varit möjligt att utifrån en av de fiskargårdar man bodde i, följa hur en sådan gård kunde gå vidare i släkten, hur släktband och yrkesmässiga nätverk avspeglar sig i vilka som bott på gården under nära 200 år. Man kan också se exempel på hur nätverken på fiskeplatserna i Ångermanland växte fram och hur de vävdes samman med nätverken i fiskarkvarteren i Gävle.

Längre fram i tiden, från Adolf Ferdinand och senare, finns därtill dokument kvar, som gör att det går att göra sig åtminstone en ytlig bild av människorna bakom namnen, deras värderingar och deras syn på samhället.

Oftast är det männen som skildras och männens värld som finns beskriven. Kvinnornas roll i familjerna är betydligt svårare att få en dokumenterad bild av. Men det framgår ändå tydligt hur kvinnorna genom sina äktenskap bidrog till att vidga nätverken kring släkten och de nätverk som fjärrfisket och dåtidens handelshus fordrade. Kvinnorna, liksom familjernas unga döttrar, hade också vid sidan av skötsel av hus och hem flera viktiga uppgifter i familjernas försörjning. De deltog aktivt i fisket. När männen under långa tider var till sjöss, var det kvinnorna som tog hand om allt som behövde skötas hemmavid. Några enskilda kvinnoöden kommer att lyftas fram i boken, nämligen två kvinnor, mor och dotter som båda genom att föda ”oegta” barn blev normbrytare i familj och samhälle. En som på ett helt annat sätt bröt sig ur släktgemenskapens norm och tillhörighet var sjökaptenen som emigrerade till Spanien och därefter försvann ur familjehistorien.

En släkt, ett samhälle och dess normer kan skildras på många sätt. Den röda tråden i den här berättelsen utgörs av de anfäder och anmödrar med namnet Hillman och deras släktingar och som långt senare leder fram till dagens ättlingar med samma namn. På den långa vägen dit finns sidospår till andra fäder, hustrur, döttrar och söner och deras barn, som utgör andra grenar på släktträdet. De har alla sina historier, och en del av dessa kommer också att beröras i boken. Men först en bild av fiskarsamhället i Gävle, som dessa människor kom att leva och bo i. Den stad som erbjöd de förutsättningar som gjorde att familjerna kunde bli kvar där under flera generationer, som gav dem en tillhörighet och möjlighet till försörjning.