Gävles fiskare bedrev sitt fiske mest på platser långt från Gävle, ända upp mot Umeå. Fiskeplatserna fanns i anslutning till fiskelägen ute i Norrlands skärgårdar och där hade man mindre bodar där man bodde, förvarade redskap m.m. På flera håll hade man också byggt kapell, som också under vinterhalvåret fick tjäna som förvaringsplats för fiskeredskapen.

Det var ofta många familjer som fiskade från samma fiskeläge. På 1700-talet var Ulvön i Ångermanland det största och där vistades omkring 30 Gävlehushåll under fiskesäsongen och vid fiskelägen kring Skagen utanför Örnsköldsvik fanns flera Gävlefiskare redan under 1600-talet.

Man seglade upp till fiskeplatserna när fiskesäsongen började på våren och återvände inte till Gävle förrän vid dess slut fram mot oktober. Seglatsen upp till de Ångemanländska fiskelägena tog vanligtvis en dryg vecka men var helt beroende av väder och vind. Ofta flyttade hela familjen med, liksom drängar och pigor, får, getter och ibland en ko. Det beskrivs också att man ibland tog med grisen, som blev fet på allt fiskrens. Det noteras dock att detta fläsk därför ”blev lite tranigt”. Man förde också med sig husgeråd för den långa perioden hemifrån och ibland också varor som kunde användas i byteshandel och annan handel med lokalbefolkningen i närheten av fiskeplatserna. På hemvägen förde man med sig fångsten av insaltad strömming i tunnor. I sammanställningen här ovan har fyra generationer med sammanlagt tretton fiskarfamiljer inom släkten Hillman kunnat kartläggas, och åtminstone tre av dessa generationer har haft Skag eller närliggande fiskelägen som bas för fisket. Elva av familjerna har åtminstone under någon period haft just Skagshamn som sin bas för sommarfisket, två ytterligare fiskade vid de närbelägna fiskelägena Skeppsmaln och Grisslan. Dessutom fanns fiskare vid Långholmen, ett numera helt övergivet fiskeläge ett stycke nordost om Skagshamn. Denna period av Skagshamnsfiskare sträcker sig över omkring 60 år från 1770-talet. Det verkar inte osannolikt att även den föregående generationen fiskat vid Skagshamn, men om det finns inga uppgifter kända.

Skagshamn, kapellet och kapellboken

Vid Skagshamn fanns sedan slutet av 1600-talet ett kapell. Kapellen hade en central roll i dessa fiskelägen. De byggdes av de fiskare som fanns där under sommarhalvåret, sköttes om av dessa och här upprätthöll man sin kyrkoplikt genom att någon läskunnig fiskare på söndagarna läste ur postillan. Någon gång varje sommar kom också en präst från Grundsunda församling utseglande för att hålla gudstjänst. Vid sidan av de kyrkliga angelägenheterna spelade kapellen en vidare roll. Här samlades man för rådslag och beslut i fiskefrågor och under vinterhalvåret förvarades här nät och andra fiskeredskap.

För kapellet ansvarade ett kapellag bestående av väl betrodda fiskare. Ordning och reda i finanserna var uppenbarligen viktigt redan under denna tid och i denna miljö. Därför fördes en Capellbok med alla intäkter och utgifter som kunde kopplas till kapellet, liksom namnen på flera av de fiskare som medverkade i kapellaget. Gunnar Erkner, som i ord och bild dokumenterat Skaghamns historia, beskriver hur kapellets kassa kunde användas för utlåning av pengar till någon betrodd medlem i fiskarlagen. Det kunde bidra till viss förräntning av av det blygsamma kapitalet och ett sätt att slippa förvara kontanta medel i kapellet. Detta var ju före bankväsendets tid. Pehr Hillman (se ovan) var en av av dem som vid mer än ett tillfälle fick lån ur kapellkassan.

”Skagshamns Capell Bok i Grundsunda socken” från perioden 1770 – 1880 finns bevarad som ett innehållsrikt historiskt dokument från denna tid (numera i landsarkivet i Härnösand) .

Fiskarstugor och bodar i Skagshamn brann ner till grunden sommaren 1770. Byggnaderna låg tätt intill varandra vid strandkanten så branden kunde snabbt sprida sig. Kapellet var dock beläget ett stycke högre upp i backen och klarade sig från branden. Troligtvis blev den tidigare kapellboken offer för branden och det var därför som en ny påbörjades just samma år, 1770.

Grisslans fiskeläge

Drygt tre sjömil från Skags Udde i västlig riktning ligger den lilla ön Grisslan som med ett sund skiljs från den större Vågön. I sundet finns ett fiskeläge, som Gävlefiskare grundat redan under 1600-talet. 1737 uppges 19 gävlefiskare ha bedrivit sitt fiske i kringliggande vatten. Ett kapell, ännu bruk, byggdes redan under 1600-talet.

Lars Hillman tillhörde andra generationen fjärrfiskare i släkten, och just han hade sitt sommarfiske vid Grisslan. Där fanns också Nils Wannberg, född 1751 och död 1791. Han är känd för eftervärlden genom det votivskepp som han 1786 förärade kapellet och som fortfarande kan beskådas där. Nils Wannberg, som förblev ogift, var kusin med Catharina Wannberg, gift med skepparen m.m. Olof Hillman den äldre.

Nils Wannberg hade en bror, Anders, som också fiskade vid Grisslan. Lars Hillman och Anders Wannberg omkom tillsammans med sina familjer, fyra vuxna och 13 barn på hemresa från Grisslan när deras haxe förliste vid Åland i början av oktober 1802. Inga drunknade återfanns, fartyget kom indrivande till västra Åland och strandade 3 oktober. I dödboken finns alla namn inskrivna med tillägget "Alle dessa personer af Gefle fiskarskap drunknade vid Åland d. 2 october detta År och Själringning skedde efter dem d. 4. November." - Troligen var det förlista fartyget jakten Kristina om 22:12 läster, som tidigare Nils Wannberg varit ägare till och brodern Anders kan antas ha ärvt. Kristina finns nämligen med i en förteckning av fiskarsocietens haxar 1784, men inte i en förteckning upprättad 1803.

Fiskehamnarna Skagshamn, Skeppsmaln och Grisslan , alla belägna nära varandra vid Skags Udde, var alltså de platser där flera delar av samma släkt höll till för sitt sommarfiske. Man höll ihop mellan och över generationsgränserna både hemmakring i Gävle och på fiskeplatserna 40 mil därifrån.